Massage
Idag var jag på massage. Jag går till en äldre dam som heter Sirkka-Liisa och dit har jag gått några år nu faktiskt. Det är väldigt skönt och hon är hemskt duktig. Vi brukar prata ganska mycket. Hon brukar fråga mig lite grann, men mest pratar hon om sig själv; sina tidigare arbetsplatser, sin släkt och om personer hon träffat. Det händer väl att jag också skulle vilja prata om mig själv men jag har märkt att det går bättre när hon får prata om sitt. Dels är det lite jobbigt att prata när någon knådar ens rygg och luften trycks ut ur lungorna samt ansiktet är nermojsat i det där hålet i huvudstödet. Dels är det väldigt avslappnande att bara lyssna och låta henne sköta snacket.
Precis som hos frisören kan jag bli en aning stressad över att vi måste prata om nåt, för det är väl det man gör hos frisören/massören? Därför satsar jag ofta på att börja ställa olika intervjufrågor direkt jag lägger mig ner på britsen. Så håller jag på tills något nappar och S-L kan prata på för egen maskin. När hon väl börjat prata om något lagom nära henne själv så behöver jag inte anstränga mig mer under de kommande 45 minutrarna. Inte mer än något enstaka "Hmm", "Jaha?" och "Jaa" ibland. Då kan jag äntligen slappna av helt. Har väl hänt några gånger att hon drar samma demenshistoria om sin moster igen (ironiskt nog) eller berättar om hennes jobb på operan för en andra eller tredje gång. Men det gör ingenting! Bara hon pratar och knådar vidare ställer jag gärna upp och "Hmm":ar igen och igen.
/J