EnGliSh
Tänkte bara berätta om ett sånt där tillfälle när en gör bort sig igen. Inte jättestort men tillräckligt...
På Herräng träffar man ju folk från hela världen och det blir en hel del engelska. Eller svengelska. För det mesta behöver man ju inte oroa sig för att ens vardagsengelska inte blivit avdammad särskilt noga sen ungefär.. ja nånsin, eftersom att de flesta krånglar sig fram på ungefär samma premisser. När jag pratade med en tysk jag lärt känns kunde jag till o med - tillfälligtvis - tänka att "jo jag pratar ju faktiskt rätt bra engelska!". Det slutade jag genast tänka när jag pratade med en irländare jag också lärde känna. Han KAN ju liksom engelska. Rätt bra. Och då försvinner plötsligt all grammatik och ordkunskap som jag någonsin lärt mig under ca 10 års engelskalektioner. Yes, bra timing!
Oftast var han, David, väldigt förstående, för att inte säga artig, som inte visade en min när min engelska var bristfällig utan pratade på som om vi hade en mycket komplicerad språkdiskussion. Han rättade mig inte och såg inte konstigt på mig när jag sa de mest korkade svengelska meningar jag bara kunde komma på. Kanske var han imponerad av min kreativitet vad gäller språkmix?
Detta gällde dock inte när vi träffades på första danslektionen på onsdagmorgonen. Vi hade dansat en hel massa danser kvällen innan och jag antog att han stannat uppe sent. Därför skulle jag nu, som en artig och god vän, fråga om han var pigg och alert inför dagens lektioner? Det visade sig dock mycket tydligt att jag själv inte var mitt skarpaste jag dagen till ära då jag (utan att tänka igenom mitt engelska ordförråd först...! OBS OBS mycket viktigt!!) öppnade munnen och sa
"Pigg.......?....."
........................................
Irländaren framför mig fick det mest besynnerliga uttryck i ansiktet. Det slog mig som en slängd tomat vad jag just - mycket ofrivilligt - beskyllt honom för. Panikartat vände jag mig till Emma bredvid mig och försökte likt en snurrig professor komma på hur man säger pigg på engeska?!?! Hon såg dock lika förvånad ut som irländaren om än lite närmare ett skratt. Eftersom de engelskspråkiga synapserna i mitt rödskiftande huvud fortfarande lekte nordirländsk strejk (lite humoristiskt sådär) så bytte jag strategi, vände mig till David och försökte halvskrattande haspla ur mig att "pigg on swedish means like... öööhm.. bright? No, like alert perhaps? Heh, I promise you it's like that haha... I don't really is very "pigg" myself today right?! Haha......"
David log osäkert. Emma frustade. Jag dog. En tomatfärgad cell i taget.
/MissJonna
På Herräng träffar man ju folk från hela världen och det blir en hel del engelska. Eller svengelska. För det mesta behöver man ju inte oroa sig för att ens vardagsengelska inte blivit avdammad särskilt noga sen ungefär.. ja nånsin, eftersom att de flesta krånglar sig fram på ungefär samma premisser. När jag pratade med en tysk jag lärt känns kunde jag till o med - tillfälligtvis - tänka att "jo jag pratar ju faktiskt rätt bra engelska!". Det slutade jag genast tänka när jag pratade med en irländare jag också lärde känna. Han KAN ju liksom engelska. Rätt bra. Och då försvinner plötsligt all grammatik och ordkunskap som jag någonsin lärt mig under ca 10 års engelskalektioner. Yes, bra timing!
Oftast var han, David, väldigt förstående, för att inte säga artig, som inte visade en min när min engelska var bristfällig utan pratade på som om vi hade en mycket komplicerad språkdiskussion. Han rättade mig inte och såg inte konstigt på mig när jag sa de mest korkade svengelska meningar jag bara kunde komma på. Kanske var han imponerad av min kreativitet vad gäller språkmix?
Detta gällde dock inte när vi träffades på första danslektionen på onsdagmorgonen. Vi hade dansat en hel massa danser kvällen innan och jag antog att han stannat uppe sent. Därför skulle jag nu, som en artig och god vän, fråga om han var pigg och alert inför dagens lektioner? Det visade sig dock mycket tydligt att jag själv inte var mitt skarpaste jag dagen till ära då jag (utan att tänka igenom mitt engelska ordförråd först...! OBS OBS mycket viktigt!!) öppnade munnen och sa
"Pigg.......?....."
........................................
Irländaren framför mig fick det mest besynnerliga uttryck i ansiktet. Det slog mig som en slängd tomat vad jag just - mycket ofrivilligt - beskyllt honom för. Panikartat vände jag mig till Emma bredvid mig och försökte likt en snurrig professor komma på hur man säger pigg på engeska?!?! Hon såg dock lika förvånad ut som irländaren om än lite närmare ett skratt. Eftersom de engelskspråkiga synapserna i mitt rödskiftande huvud fortfarande lekte nordirländsk strejk (lite humoristiskt sådär) så bytte jag strategi, vände mig till David och försökte halvskrattande haspla ur mig att "pigg on swedish means like... öööhm.. bright? No, like alert perhaps? Heh, I promise you it's like that haha... I don't really is very "pigg" myself today right?! Haha......"
David log osäkert. Emma frustade. Jag dog. En tomatfärgad cell i taget.
/MissJonna