Hemvägen
En sak som är bra med regniga novemberkvällar i Mariehamn? Du kan gå på vilken mörk promenadstig som helst, med massor av skuggor och ensamma kalla lyktljus, och inte känna dig minsta rädd för att bli överfallen eller våldtagen. I Stockholm ville jag aldrig gå på sådana vägar efter halv tio på kvällen. För att inte tala om i Eskilstuna! Det gjorde mig heligt förbannad över att behöva vara rädd på det sättet där borta och ibland gick jag ju ändå, för att en måste. Men inte var det kul då varje litet knarr gav en rysningar och varje människa man mötte var potentiell våldtäktsman.
Här hemma kan det visserligen också hända saker. Man ska inte vara dum och tro att man är totalt skyddad någonstans, psykopater finns väl överallt. Men även om den lilla risken finns så är jag ändå inte rädd. Åland i november är så folktomt som det bara kan bli och regniga torsdagskvällar stannar nog även den psykopatiskaste psykopaten hemma och streamar tv-serier. Och gör hen inte det utan faktiskt går ut så blir jag iaf lugnad av att jag troligen vet vem hen är, eller åtminstone vems pojke/flicka hen är eller vem som är hens systers killes kompis.
/Jonna
Här hemma kan det visserligen också hända saker. Man ska inte vara dum och tro att man är totalt skyddad någonstans, psykopater finns väl överallt. Men även om den lilla risken finns så är jag ändå inte rädd. Åland i november är så folktomt som det bara kan bli och regniga torsdagskvällar stannar nog även den psykopatiskaste psykopaten hemma och streamar tv-serier. Och gör hen inte det utan faktiskt går ut så blir jag iaf lugnad av att jag troligen vet vem hen är, eller åtminstone vems pojke/flicka hen är eller vem som är hens systers killes kompis.
/Jonna