Warner' sis. production

Skolkar idag. Egentligen skulle jag precis i detta nu stå i salen på Medis och sjunga "It's a marshmallow world in the winter..." och knäppa käckt med fingrarna. Men pga olika omständigheter har jag istället valt att sitta hemma i soffan. Den största omständigheten är att jag verkligen inte kände för att lägga hela min lördag på sångkursen (även om jag vet att jag brukar bli väldans glad av det där sjungandet). Men behövde verkligen en helt ledig dag nu... Andra omständigheter är att en barrunda ägde rum igårkväll, jag kom hem runt 4 inatt, ville inte sova så kollade på en serie till 5.
Och här är jag nu.

Barrundan var för övrigt alldeles fantastiskt rolig även om barutbudet är tämligen begränsat här på holmen. Orsaken var att vi hade hejdå-middag på Stallhagen för en av lindyhooparna (en av de mest åtråvärda förarna dessutom :( ) som tänker lämna oss och flytta till Holland!? Det är så ledsamt att det inte är klokt. För oss som blir kvar alltså.......
Men vi gjorde alltså det bästa av situationen och valde pepp framför depp. Från Stallhagen (där vi på nåt sätt blev involverade i Ålands Allbyggs julmiddag?) till ett glas vin på Park, vidare till sofistikerat umgänge på Indigo, mindre sofistikerat umgänge på Dinos och sedan avslutning på allas vårat hatälskade Arken. Hade faktiskt en alldeles strålande rolig kväll med gänget!!

Det här med skolkandet är dock en väldigt ny grej för mig. Har genom min skoltid alltid varit något av den duktiga flickan och inte tillåtit mig att så mycket som tänka på att missa skoltid om jag inte varit sjuk på riktigt.

Fast en gång var det rätt nära. Det var i sjuan tror jag och klassen bestämde sig kollektivt (=de populära bestämde åt kollektivet) att vi skulle genomföra en gemensam skolkning från biologilektionen. Vår lärare hade av någon anledning fått stämpeln att vara olidligt jobbig och lektionerna bestod vanligvis av stabilt kaos. Egentligen handlade det nog om att hon var en alldeles för skör person för att hantera vårt alldeles för tuffa 7A klassklimat. Stackarn blev rent ut sagt mobbad och nedbruten av vildarna/de hormonstinna prepubertala pojkarna. Ah du ljuva ungdomstid..! :-)))
Hur som helst tyckte packet en dag att vi allihop, i sann strejk-anda, skulle skippa lektionen. Och vad skulle hända om verkligen INGEN dök upp? Inte kunde ju läraren bestraffa oss allihop, juh?! Planen var klockren! (......logiken i dessa 13 åringars argumentation kan möjligtvis ifrågasättas nu på senare tid..)

Minns precis hur vi stod där i kapprummet. Hur eftermiddagssolen lyste in på de gula skåpen och hur stämningen var så lugn och laddad på samma gång. De rojvigaste killarna hetsade och gick igång på att vi allihop "måste va me på de här!", hur de coola tjejerna satt på bänken och nonchalant bläddrade i nån tidning och fnissade som om en skolk aldrig någonsin skulle beröra deras samvete så länge de hade sitt glansiga hår och tajta savannbyxor, hur de snygga killarna stod tysta och kollade på för att senare följa det som alla andra gjorde. För dom snygga behövde inte tänka själva, de gjorde det som förväntades av dem; de var snygga och därmed hedrade med hög social status. Vi som var kvar, vi duktiga flickor med en touch av pretentiös plugghäst-stämpel stod rådvilla i mitten, tydligen de enda som drogs med påhitt som dåligt samvete..?
Vi har här ett skolboksexempel på en klassisk högstadiesituation för vanlig tjej med den normala dosen av knappt existerande självkänsla: göra som de tuffa killarna gastar om, genomföra skolken och kanske eventuellt möjligtvis uppnå en viss acceptans och uppmärksamhet från det prepubertala motsatta könet. Eller följa det ständigt växande dåliga samvetet, plocka upp biologiboken och göra det som förväntas av dig; vara duktig och få bra betyg.

I det här biologi-fallet slutade det med att skolken varade i ungefär 9 minuter innan samvetet för majoriteten av de duktiga tjejerna tog över och vi gick tillbaka till klassrummet medan strejkbrytarens skam lyste som en fyrlampa över huvudet. Rojvkillarna gastade och var hemskt upprörda men en efter en trillade de flesta in till den skrämda och osäkra biologilärarens förvåning. Lektionen upptog småningom sitt normala kaostillstånd och skolkförsöket var ett minne blott.

Dagens skolk går dock hittills alldeles över förväntan. Har inte ens dåligt samvete ännu.
Å, om ändå rojvkillarna kunde se mig idag..

/Jonna