Skryt och prestationer. Inte så bra att skriva om jag vet men känns ändå bra
Måste bara säga att jag varit SÅ duktig den här veckan. Det kan man ju iofs undra över, varför jag måste säga just det nu när jag till slut kommer mig för att skriva lite här?! Men jaja, nu vill jag skriva om det för att jag faktiskt tycker det!!! Och det är inte så ofta som man/folk/jag tycker det så därför är det inte mer än rätt.
Till att börja med skrev jag klart mitt patientfall och lämnade in det för kamratgranskning (jag vet, låter som något taget från Giullous Ondskan) redan i lördags fast deadline var först i onsdags. Sedan granskade och återkopplade jag på de två kursares patientfall så fort de laddat upp sina fall, även om inte deadline för det är förrän 30.10, bara för att de ska få tid att revidera det jag föreslagit så snabbt som möjligt (snälla jag). Men också för att jag vill ha det ur världen så fort som möjligt... Tror ni inte att efter att jag varit så här himla effektiv så kommer det fram ikväll att återkopplingen ska göras i en speciell feedback-mall och skickas in som ett bifogat dokument.. SÅ TYPISKT VÅR TYPISKA SKOLA SOM ÄLSKAR ALLT SOM ÄR KRÅNGLIGT. Först tänkte jag nästan skita i det eftersom jag tycker att min feedback var bra och pedagogisk och utgick tillräckligt från kursens bedömningskriterier som den var. Plus att jag inte har tid för imorgon är jag på praktik hela dagen, sen åker vi till Uppsala och firar J:s brors födelsedag och sen till Jämtland över helgen och där kan/vill jag inte sitta och skriva skolarbeten. Det var ju liksom därför jag försökt vara i tid och planera och få undan allt sånt här innan helgen..!! Men eftersom man är den Hermione Granger man är så satt jag mig ändå, klockan 21.30 och fyller i de himla mallarna och skickar in. Och det efter en lång dag på praktiken, ett besök (ett iofs väldigt mysigt och trevligt sådant utan stress) i Tullinge hos Sandra OCH ett inklämt träningspass här hemma mellan 20.45-21.25.
Ja ni hör ju, hur duktig är jag inte?!??! Man blir ju trött, men stolt, fast nästan mest trött, men ändå också stolt, över sig själv.
Annat jag också varit duktig med denna vecka är träningen. I måndags tog jag mig till gymmet inne i stan efter lång praktikdag ute i Södertälje, via bussar och t-banor, bara för att i omklädningsrummet inse att jag glömt träningsbyxorna... Så får helt enkelt gå därifrån igen, otränad, tillbaka till tunnelbanan som tar mig en station för att sedan gå sönder och tas ur trafik. Får gå hem sista biten och ÄNDÅ tar jag mig igenom ett faktiskt ganska tungt ben och magpass hemma istället.
Till att börja med skrev jag klart mitt patientfall och lämnade in det för kamratgranskning (jag vet, låter som något taget från Giullous Ondskan) redan i lördags fast deadline var först i onsdags. Sedan granskade och återkopplade jag på de två kursares patientfall så fort de laddat upp sina fall, även om inte deadline för det är förrän 30.10, bara för att de ska få tid att revidera det jag föreslagit så snabbt som möjligt (snälla jag). Men också för att jag vill ha det ur världen så fort som möjligt... Tror ni inte att efter att jag varit så här himla effektiv så kommer det fram ikväll att återkopplingen ska göras i en speciell feedback-mall och skickas in som ett bifogat dokument.. SÅ TYPISKT VÅR TYPISKA SKOLA SOM ÄLSKAR ALLT SOM ÄR KRÅNGLIGT. Först tänkte jag nästan skita i det eftersom jag tycker att min feedback var bra och pedagogisk och utgick tillräckligt från kursens bedömningskriterier som den var. Plus att jag inte har tid för imorgon är jag på praktik hela dagen, sen åker vi till Uppsala och firar J:s brors födelsedag och sen till Jämtland över helgen och där kan/vill jag inte sitta och skriva skolarbeten. Det var ju liksom därför jag försökt vara i tid och planera och få undan allt sånt här innan helgen..!! Men eftersom man är den Hermione Granger man är så satt jag mig ändå, klockan 21.30 och fyller i de himla mallarna och skickar in. Och det efter en lång dag på praktiken, ett besök (ett iofs väldigt mysigt och trevligt sådant utan stress) i Tullinge hos Sandra OCH ett inklämt träningspass här hemma mellan 20.45-21.25.
Ja ni hör ju, hur duktig är jag inte?!??! Man blir ju trött, men stolt, fast nästan mest trött, men ändå också stolt, över sig själv.
Annat jag också varit duktig med denna vecka är träningen. I måndags tog jag mig till gymmet inne i stan efter lång praktikdag ute i Södertälje, via bussar och t-banor, bara för att i omklädningsrummet inse att jag glömt träningsbyxorna... Så får helt enkelt gå därifrån igen, otränad, tillbaka till tunnelbanan som tar mig en station för att sedan gå sönder och tas ur trafik. Får gå hem sista biten och ÄNDÅ tar jag mig igenom ett faktiskt ganska tungt ben och magpass hemma istället.
I tisdags var vi lediga och då gick jag på lunchpass först vilket var superbra men jobbigt. Kom hem och insåg att jag inte kommer hinna springa två gånger denna vecka om jag inte gör det nu. Så pausade lite (genom att skriva den berömda kamratgranskningen del 1), dopade mig med en kopp kaffe och for ut på länk i regnet(!!!!).
Igår (onsdag) åkte jag via hem, sen till gymmet (med träningsbyxor denna gång). Gjorde först tunga marklyft för kunde ju inte göra dem i måndags vilket jag brukar. Sen danspass efter det som också var superroligt och på tiden eftersom jag inte kommit mig iväg på ett danspass på hela hösten... (pinsamt för någon som en gång nästan vågat kalla sig för "dansare")
Och idag lite kort, men jobbigt, träningspass i vardagsrummet innan skoluppgiftspasset i soffan då...
Jaa ibland är det ju tur att man har en ganska redig släng av duktig flicka-syndromet, annars skulle man ju aldrig få till det här med skola-praktik-träning-levalajf-grejen...
Okej då var jag klar-skruten (-->är det ett ord?) en bloggroman senare. Lovar att återgå till normalt Jante-tillstånd nu :)
/Jonna Schåman - "så himla duktig bara"
;))))))))) :PPpppPPppP
Och idag lite kort, men jobbigt, träningspass i vardagsrummet innan skoluppgiftspasset i soffan då...
Jaa ibland är det ju tur att man har en ganska redig släng av duktig flicka-syndromet, annars skulle man ju aldrig få till det här med skola-praktik-träning-levalajf-grejen...
Okej då var jag klar-skruten (-->är det ett ord?) en bloggroman senare. Lovar att återgå till normalt Jante-tillstånd nu :)
/Jonna Schåman - "så himla duktig bara"
;))))))))) :PPpppPPppP