Vandra längs memory lane
Har just kommit hem från en 2 timmars promenad. Ibland är det såna där dagar, när man bara kan gå och gå och gå. Jag hade tänkt ta en 1 timmes runda runt sviby och upp på Fågelberget (heter det kanske?) men när jag kom till korsningen för att vika av kände jag bara Näe, jag har inte bråttom någonstans och det jag känner allra mest för att göra just nu är att gå. Så då gjorde jag det. Långt.
Jag lyssnar ju på podcasts på mina promenader. Som ni vet är det ju något av en favoritkombo för mig; promenad+podd. Jag lyssnar dock inte alltid så aktivt. Ibland far tankarna iväg på annat håll och funderingarna kan bli långa och drömmiga innan jag förflyttas tillbaka till podden igen.
Idag under min promenad upplevde jag det magiska med dofter. Det är ju lite besynnerligt det här med luktsinnet. Till vardags så tänker jag inte så mycket på det. Det känns ju inte lika superviktigt som t.ex syn och hörsel. Ändå har det en alldeles fantastisk inverkan när det väl används.
När jag under promenadens andra timme nådde upp på Jomalas högre bostadskullar slog en doft av landet emot mig. Tror det var doften av... potatisåker..? (Eeh, gröna fingrar - not so much) Hur som helst så var doften så otroligt intensiv och jag kunde inte få nog! Det doftade land, natur, grönt och jord. Jag andades in så mycket jag bara kunde! Det kändes nästan som att jag inte riktigt ville andas ut däremellan med risk för att gå misste av nåt i luften. För det blir ju så. Innan en vet ordet av så har du vant dig och känner inte längre av det som alldeles nyss påverkade dig och dina sinnen så mycket.
Jag lyssnar ju på podcasts på mina promenader. Som ni vet är det ju något av en favoritkombo för mig; promenad+podd. Jag lyssnar dock inte alltid så aktivt. Ibland far tankarna iväg på annat håll och funderingarna kan bli långa och drömmiga innan jag förflyttas tillbaka till podden igen.
Idag under min promenad upplevde jag det magiska med dofter. Det är ju lite besynnerligt det här med luktsinnet. Till vardags så tänker jag inte så mycket på det. Det känns ju inte lika superviktigt som t.ex syn och hörsel. Ändå har det en alldeles fantastisk inverkan när det väl används.
När jag under promenadens andra timme nådde upp på Jomalas högre bostadskullar slog en doft av landet emot mig. Tror det var doften av... potatisåker..? (Eeh, gröna fingrar - not so much) Hur som helst så var doften så otroligt intensiv och jag kunde inte få nog! Det doftade land, natur, grönt och jord. Jag andades in så mycket jag bara kunde! Det kändes nästan som att jag inte riktigt ville andas ut däremellan med risk för att gå misste av nåt i luften. För det blir ju så. Innan en vet ordet av så har du vant dig och känner inte längre av det som alldeles nyss påverkade dig och dina sinnen så mycket.
Det tog dock bara några meter innan nästa doftupplevelse strömmade genom luften. Innan jag riktigt visste vad det var hade det nått en plats i min hjärna och minnen som jag inte ens visste att betydde något blommade plötsligt upp. Först nu ser jag äppelträden i trädgården bredvid vägen. Äpplena är inte större än körsbär ännu men doften är tillräckligt stark för att få hela mig att slungas tillbaka till någon dagisstart i mitten på augusti. För en mikrosekund känner jag Jonna 5 år, inuti mig. Vem hon var och vilka känslor hon kunde ha. Det varar så kort men så berör mig så starkt.
Några ögonblick senare finns bara svaga fragment av känslan kvar.
Det är flyktiga minnen, men de finns där, bara en inandning bort.
/J
Några ögonblick senare finns bara svaga fragment av känslan kvar.
Det är flyktiga minnen, men de finns där, bara en inandning bort.
/J