Indiana Jones, nästan
I fredags var jag ut och promenerad i Kalmarnäsområdena. Gick först på Solberget och tog en instagrambild som såg ut såhär:
Skrev bildtexten: "It's a lonely business keeping secrets...". Det är ett citat av Mary Alice Young och åtminstine ni som sett Desperate housewives kan förhoppningsvis förstå känslan. Just med Solberget, tomma gator, dyra hus, snabba bilar, välklippta gräsmattor mm.
Senare under samma promenad befann jag mig i helt andra miljöer. På grund av diverse grävmaskiner och vägarbeten hade jag beslutat mig för att "gena" genom skogen. Över kvistar och ris, leriga skogsvägar och träsk gick jag. Kom så fram till ett litet men ack så blött dike. Efter noggrann övervägning och research kom jag fram till att jag helt enkelt måste försöka hoppa över diket. Inte det mest livsavgörande hoppet kanske men.. jag ville inte bli blöt, okej? Problemet var att hitta någon bra landningspunkt vilket försvårades av väggen av ris, grenar och träd på andra sidan diket. Men efter lite beräkningar bestämdes det enhälligt att jag skulle försöka slänga mig över diket, fatta tag om en trästam på andra sidan och på något sätt svinga mig runt den greppa tag om pinnen bakom och detta utan att beröra marken längre än 1,5 sekunder i taget för att undvika vattenläckage in i undertecknads sko.
Så, inget att vänta på: Action!
Jag måttade dikeslängden, siktade in mig på den lätt sneda trästammen och tog sats. Smidigt svävade jag över det meterbreda diket, tog tag om trästammen med båda armar... och där tog det stopp. Att svinga sig runt ett träd som växer snett ut över diket var tydligen en svårighetsgrad för mycket. Så där stod jag, och kramade ett träd med benen tätt slingrade runt stammen medan jag hängde ut över diket i en lätt 25 gradig vinkel. Jag sträckte mig långsamt efter pinnen bakom och tog ett stadigt tag. Den lossade från marken med en öm ryckning.
Jaha. Medan jag stod kvar där och krampaktigt kramade trädet kunde jag inte hålla mig för skratt. Jag måste ha sett för komisk ut. I ett försök att vara Pocahontas "hängde" jag nu i en trädstam ovanför ett litet risdike 20 meter från bilvägen. Och jag slogs av en tanke hur långt vi i västvärlden har kommit från knäpptysta indiansteg i skogen och svingande djungelfolk i Amazonas.
Om jag kom därifrån? Jo, ett par blöta gympaskor senare.
/J
Senare under samma promenad befann jag mig i helt andra miljöer. På grund av diverse grävmaskiner och vägarbeten hade jag beslutat mig för att "gena" genom skogen. Över kvistar och ris, leriga skogsvägar och träsk gick jag. Kom så fram till ett litet men ack så blött dike. Efter noggrann övervägning och research kom jag fram till att jag helt enkelt måste försöka hoppa över diket. Inte det mest livsavgörande hoppet kanske men.. jag ville inte bli blöt, okej? Problemet var att hitta någon bra landningspunkt vilket försvårades av väggen av ris, grenar och träd på andra sidan diket. Men efter lite beräkningar bestämdes det enhälligt att jag skulle försöka slänga mig över diket, fatta tag om en trästam på andra sidan och på något sätt svinga mig runt den greppa tag om pinnen bakom och detta utan att beröra marken längre än 1,5 sekunder i taget för att undvika vattenläckage in i undertecknads sko.
Så, inget att vänta på: Action!
Jag måttade dikeslängden, siktade in mig på den lätt sneda trästammen och tog sats. Smidigt svävade jag över det meterbreda diket, tog tag om trästammen med båda armar... och där tog det stopp. Att svinga sig runt ett träd som växer snett ut över diket var tydligen en svårighetsgrad för mycket. Så där stod jag, och kramade ett träd med benen tätt slingrade runt stammen medan jag hängde ut över diket i en lätt 25 gradig vinkel. Jag sträckte mig långsamt efter pinnen bakom och tog ett stadigt tag. Den lossade från marken med en öm ryckning.
Jaha. Medan jag stod kvar där och krampaktigt kramade trädet kunde jag inte hålla mig för skratt. Jag måste ha sett för komisk ut. I ett försök att vara Pocahontas "hängde" jag nu i en trädstam ovanför ett litet risdike 20 meter från bilvägen. Och jag slogs av en tanke hur långt vi i västvärlden har kommit från knäpptysta indiansteg i skogen och svingande djungelfolk i Amazonas.
Om jag kom därifrån? Jo, ett par blöta gympaskor senare.
/J