Systra mi

Ojoj. Lisa tur att du skriver. Och på finska till och med. Vad gör jag?! Ingenting. Och det fakto att det varit Lisas födelsedag och jag inte tillängnat henne något inlägg alls när hon gjorde bästa grattis-bloggandet i världshistorien åt mig, gör att mitt dåliga samvete byggs upp med några hekto till.
Men Lisa, du är ju världens bästa syster/kompis/Pumba/bloggskrivare. Du vet ju om det, väl?!
Och nu är hon i Svea rike för att göra dansprov och kanske bli stor och självständig (fast egentligen vill hon inte bli större än Lilla My). Jag vill så gärna att det ska gå bra för dig och att du ska få göra det du gillar allra mest. Och jag vet att vi inte alltid kommer kunna bo nära varandra. Speciellt när du är så himla bra på det du gör och det kommer gå finfint för dig på varje dansprov du gör.
Men ändå kan jag inte låta bli att bli att förvandlas till självaste fröken känslosam (och smyg-egoist) när jag tänker på att du kanske ska flytta härifrån i höst. Vad ska jag göra då? Vem ska jag prata med om alla mina konstiga tankar? Vem ska förstå och skratta åt mina konstiga skämt? Och vems skruvade/genialiska upptåg och humor ska jag få skratta mig tårögd och magont åt? Vem ska fylla i när jag inte kan alla Disney låtar eller inte vet vilken film en viss kommentar kommer ifrån? .......VEM ska trösta Knyttet?
Nu kanske det verkar som om det här inlägget plötsligt handlar väldigt mycket om mig. Det är troligen för att det gör det... Men egentligen handlar det väldigt mycket om dig Lisa. För du är en himla viktig del av mitt liv. Bara så du vet.
Du är min bästis.
Och du är min med Micke.
Och vi kommer alltid va vänner för evigt?
Jaa, för evigt.

För du finns inom mej.
Ja, du finns inom mej,
från denna stund 
nu och för evig tid.
Du finns inom mej
mitt hjärtas hemilghet.
Du finns inom mej.
Alltid

(Möjligen lite väl cheesy på slutet kanske men du vet nog var texten kommer från. Och du fyller ju bara år 1 gång om året)