Mera känslor
Ångesten igår var inte att leka med. Har aldrig riktigt varit en sån som njuter av söndagar. Kombinationen solig söndag är det värsta. Man vill ju egentligen bara bära täcket till soffan och titta på serier hela dagen för att kanske glömma bort att måndagen är inom fruktansvärt skrämmande framtid, om så bara för en stund. Men om det är sol ute på blå himmel och det envisas med att vara sådär fasligt krispigt och friskt i luften så får man ju hängas för allmän bespottning på torget av hurtiga rullskidåkare och frenetiskt krattande damer i Helly hansen seglarjackor om man så bara tänker tanken på att stanna inne framför en - gud förbjude - dataskärm.
Ångesten ökade gravt av det faktum att jag hade min första praktikdag denna måndag (för den här terminen). Jag vet inte varför jag blir så otroligt nervös och vad värre dramatiskt nervös inför den här typen av grej. Handlar väl om prestationskrav antar jag, även om jag starkt ogillar att lägga mig i det så klyshiga flickfacket... Egentligen vet jag ju att det blir bra. Det blir ju alltid bra, eller iaf okej. Och okej är också okej. Måndagar har jag heller inget emot när man är mitt i den. Det är bara den jättejobbiga tanken på måndagen under söndagen. Fasan inför att ledigheten tar slut (fast man fortfaranade har hela söndagen egentligen, duh).
Under lördagen är jag så ohyggligt bra på att leva i nuet, njuta av varje sekund och se framför mig hur jag ska göra dagen till den absolut bästa och njutningsfulla. Vilket jag gjorde, till 100%, denna lördag (ska försöka få upp bilder..........). Men sen blir det då krashlandning på söndagen. Så himla knäpp är jag.
HUR SOM HELST så blev söndagen helt bra till slut faktiskt. Vi åt bovetepannkakor till frukost (man får säga pannkakor om plättar när de ser lite mer amerikanska ut. Även om jag känner i själen hur en åländsk midsommarstång tappar en av sina kronor varje gång jag råkar säger 'pannkakor' om plättar), städade lägenheten, var ut och sprang (så hurtigt jag är ledsen. Kan lika gärna skaffa en jäkla kratta till balkongen på en gång), fick besök av Lisa som alldeles därefter begav sig ut i stora världen=Berlin och sen kom J:s föräldrar på middag vilket var en riktigt mysig avslutning på en annars så ångestfylld dag.
Och idag var det första dagen på praktiken då och det gick bra och nu är jag så så så så glad!!
Höst-krisp.
/Jonna
Ångesten ökade gravt av det faktum att jag hade min första praktikdag denna måndag (för den här terminen). Jag vet inte varför jag blir så otroligt nervös och vad värre dramatiskt nervös inför den här typen av grej. Handlar väl om prestationskrav antar jag, även om jag starkt ogillar att lägga mig i det så klyshiga flickfacket... Egentligen vet jag ju att det blir bra. Det blir ju alltid bra, eller iaf okej. Och okej är också okej. Måndagar har jag heller inget emot när man är mitt i den. Det är bara den jättejobbiga tanken på måndagen under söndagen. Fasan inför att ledigheten tar slut (fast man fortfaranade har hela söndagen egentligen, duh).
Under lördagen är jag så ohyggligt bra på att leva i nuet, njuta av varje sekund och se framför mig hur jag ska göra dagen till den absolut bästa och njutningsfulla. Vilket jag gjorde, till 100%, denna lördag (ska försöka få upp bilder..........). Men sen blir det då krashlandning på söndagen. Så himla knäpp är jag.
HUR SOM HELST så blev söndagen helt bra till slut faktiskt. Vi åt bovetepannkakor till frukost (man får säga pannkakor om plättar när de ser lite mer amerikanska ut. Även om jag känner i själen hur en åländsk midsommarstång tappar en av sina kronor varje gång jag råkar säger 'pannkakor' om plättar), städade lägenheten, var ut och sprang (så hurtigt jag är ledsen. Kan lika gärna skaffa en jäkla kratta till balkongen på en gång), fick besök av Lisa som alldeles därefter begav sig ut i stora världen=Berlin och sen kom J:s föräldrar på middag vilket var en riktigt mysig avslutning på en annars så ångestfylld dag.
Och idag var det första dagen på praktiken då och det gick bra och nu är jag så så så så glad!!
/Jonna